Mina två små stora hjärtan som jag älskar så jag kan spricka! Liv i Moas gamla mysoverall. Minnen!!

I eftermiddags när vi var och handlade passade jag på att köpa med mig några burkar barnmat hem. Liv blir ju FYRA månader (!!) om en vecka, och då brukar det vara dags för den första smakisen. Vi kunde dock inte hålla oss, så vi bjöd henne på en sked med potatis- och majspuré nu ikväll, och det verkade som att hon tyckte att det var jättegott! Hon log stort och såg så nöjd ut, inga konstiga grimarser där inte! :-)


För två år sedan, när storasyster fick sin första smakis! Något mer skeptisk än lillasyster! Livs första smakispremiär fångades bara på film, tyvärr inte på bild.

Vi tittar på tv och tar det lugnt i soffan. Nu är det sovdags för den lilla, och matdags för den lite större!

Nu sover barnen och jag njuter lugnet. Regnet smattrar mot fönstren och jag sitter invirad i en filt i soffan framför Bonde söker fru, och har tänt massa värmeljus. Det är något visst med höstkvällar! Får se hur länge lugnet håller i sig.. vi har ju inte riktigt fått till våra kvälls- och sovrutiner med Liv vid just den här tiden på dygnet. Jag badade henne för en stund sedan, masserade henne och tog på pyjamas. Mat ville hon inte ha (!) så jag nattade henne (tror hon var övertrött, hon har sovit dåligt under eftermiddagen) och hon somnade ganska snabbt. Har ingen aning om hur länge hon kommer sova nu innan hon vaknar och är hungrig. Oftast somnar hon i min famn såhär på kvällen, men nu försöker jag införa ny kvällsrutin med bad, massage och så nattning vid kl 20, ungefär.
  Kvällarna blir lite "köriga" (inte jobbiga alltså, men det händer ju liksom något precis hela tiden) när jag är själv hemma med barnen. Middag vid kl 17, bad för Moa, läsa saga, på med pyjamas, dricka välling och så sova när klockan är 19... sedan sätter jag igång med Livs kvällsrutiner. Inte en lugn stund, men jag älskar det!

Eftermiddagen var en sådan eftermiddag då jag knappt hann med mig själv. Barnen var trötta, så vi höll oss på golvet och lekte. Ville inte avbryta det, så jag bestämde mig för att testa onlinepizza.se för första gången. Det funkade bra och maten kom efter lite drygt en timma. Smaken var en annan sak, dum som jag var så beställde jag något nytt som jag aldrig smakat... jag skulle ha tagit samma som jag brukar! I- landsproblem :-)

Nej, nu ska jag fortsätta titta på Bonde...

Trevlig kväll! :-)

Igår kväll testade jag, mest på skoj, att lägga Liv i spjälsängen när det var sovdags för natten efter sista kvällsmaten. Lade ner henne, och hon kikade sig storögt omkring, låg och pratade och sprattlade en stund och efter ca 5-10 min märkte jag att hon började bli trött, så i med nappen och snuttedinglisen runt huvet och lite buffabuffabuffa för att hon skulle känna trygghet.. Hon var halvvaken, så jag lade mig i vår säng för att vänta och se om hon skulle somna av sig själv (in my dreams... Moa totalvägrade nämligen det då hon var bebis) och ett par minuter senare låg mitt duktiga minsta lilla hjärta där i spjälsängen och SOV!! Jippiiii, detta ska vi få in som rutin, det är ju nu vid 3 månader man "kan" börja med det.
Hon vaknade av förkylningen runt kl 03, så jag tog upp henne och gav näsdroppar och lite mat. Så lade jag ner henne i spjälsängen och hon somnade om direkt! Vid kl 07:30 vaknar hon för mat och nu ligger hon här och slumrar bredvid mig. Måste ju få gosa lite också :-) Hoppas detta håller i sig ett tag nu, och att den här jäkla förkylningen släpper så hon får en chans att sova hela natten!

God morgon onsdag! I natt har det blivit osammanhängande sömn då Liv vaknat två ggr under natten pga täppthet och svårt att andas. Men efter näsdroppar och lite gos somnade hon om snabbt. Vid kl 06:25 vaknade hon igen, och då var hon så igentäppt att jag lät henne ligga kvar bredvid mig, hon har sovit i spjälsängen i natt nämligen. Nu har det lättat lite, men hon är ju så genomförkyld så det bubblar ur näsan när hon andas :-/ Något hon börjat göra är att suga på tummen när inte jag (matmaskinen) eller nappen finns inom räckhåll, och det är så fantastiskt sött!

Nu tror jag hon börjar somna om här... Resten av familjen sover också, men jag antar att lillhjärtat snart är uppe och hoppar! :-)

Hoppas ni fått sova gott i natt! Jag ska försöka somna om en liten kortis här nu bredvid miniLiv.

Kram!

Äntligen fick jag lite tid till att gå igenom några av bilderna från Livs dop. Här får ni några smakprov :-) 

Det var ett väldigt vackert och fint dop samtidigt som det var humoristiskt och glädjefyllt. Helt perfekt, med andra ord! Tack till alla som var med och förgyllde vår älskade dotters dag!  

Hej på er!
Här hemma händer inte mycket, jag bär mest på Liv som är täppt och hostig. Sjuk bebis är verkligen jobbigt, tycker så synd om henne när hon är så täppt så hon inte klarar av att äta. Jag försöker hålla henne upprätt och har sovit sittandes med henne i natt för att underlätta för henne. Så det är vad jag sysselsätter mig med och därför som bloggen inte uppdateras så flitigt. I natt har jag väl sovit två timmar, så jag är inte stans piggaste idag ;-) Detta gråa väder gör ju inte saken bättre heller...

I förmiddags hade vi tid hos BVC för vägning och mätning av barnen. Liv växer så det knakar, och nu vid sex veckor så är hon 56,5 cm lång och väger 4580 gr. Hon fick högsta betyg när ögonkontakt, svarsleende och "prat" kollades upp. Fick höra att hon är väldigt stark i nacken också, och det är hon verkligen!

Efteråt gick vi till Stadsparken för picknick och lek i lekparken. Nu har jag precis städat lite och ska ge Liv lite mat.

Idag (om en timma, kl 15:45) blir Liv två veckor gammal! Och som hon har växt... 3540 g väger hon (vägde 3525 g vid födseln och gick sedan ner till 3100 g när hon var två dagar) så hon är i stort sett tillbaka på födelsevikten, och det verkar som att hon får i sig det hon behöver! Hon är 52,4 cm lång (hon var 50,5 cm vid födseln) så 2 cm har hon växt på två veckor, och huvudomfånget ligger på 36,4 cm (35 cm vid födseln). Det går så fort med tillväxten såhär i början, minns att vi blev lika snopna vid varje bvc- besök med Moa då hon drog iväg i både längden och vikten som bebis!

Usch, vilket tråkigt väder det är! Regn, regn och åter regn, det är ju nästan så man blir deppig! Var tog sommarsolen och den sköna värmen vägen? Nu är det dags att den kommer tillbaka så vi kan vara ute och njuta!

Och inte blev vi något piggare heller under eftermiddagen, det mest ansträngande jag gjort idag var att laga middag och cykla ner till stan för att köpa Minifom och Semperdroppar till Livs lilla mage. Vi använde det till Moa också, och på henne fungerade det ganska så bra. Liv har inte riktigt fått till det här med rapandet efter amningen och tarmarna är väl inte helt "mogna" så hon stånkar och spänner sig emellanåt. Inget jobbigt eller konstigt alls, bara det att man ju vill underlätta för henne så gott man bara kan!

Nu ikväll har A fått "utegångstillstånd" (haha, det är internt) så jag har myst ner mig med Liv under täcket i sängen (Moa sover, hon var såå trött efter den tidiga morgonen) och tittar på filmer på datorn samtidigt som regnet ÖSER ner här utanför. Ett sovrumsfönster är öppet, så jag hör hur det smattrar. Då är det väldigt mysigt att ligga nerbäddad under täcket med en varm liten bebis! :-)


Storasyster & lillasyster, våra ljuvliga döttrar!

Moa börjar komma in i storasysterrollen allt mer, idag satte hon sig bredvid mig och Liv i soffan, tog Livs hand och sjöng "Bä bä, vita lamm" och "Ekorrn satt i granen" för henne. Sedan klappade hon henne på huvudet och sa "Duktig bebis- Liv". Liv tittade storögt på sin syster, som böjde sig fram och gav henne en stor kram! Då sprack Liv upp i ett jättestort leende! Blödiga jag blev så rörd, tänk att vi fått två så fina flickor! Våra två små pusselbitar som fulländar och gör vår familj komplett! Jag kan inte önska mig mer! 

Moa vaknade ovanligt tidigt i torsdags morse, och jag hade inte kunnat sova den natten så A fick ta morgonen med henne så jag fick sova. Vid kl 10 kom hon in och lade sig bredvid mig, vi kramades och så somnade vi båda. Kl 11:00 gick jag upp och åt frukost med A, och började då känna en "ny" typ av värk som kändes som mensvärk. Det strålade ner i låren och molade bak i ryggen, vid svanken. Till en början trodde jag att det bara var förvärkar, men förstod snart att det var de riktiga värkarna som satte igång eftersom de tilltog i styrka extremt fort. Jag fick i mig en macka, klädde på mig lite snabbt och sminkade mig. Mellan värkarna (som jag nu var tvungen att andas mig igenom) packade jag det sista i BB- väskan, klädde Moa och packade ner det som hon skulle ha med sig hem till sin mormor. Vi bestämde oss för att köra henne dit då vi inte visste hur det skulle bli med värkarna.

A cyklade till garaget och hämtade bilen, stannade till på Coop för att köpa fiskmat så de skulle klara sig om vi skulle bli borta länge, och sedan kom han och hämtade oss. Vi packade in oss i bilen (runt kl 13:20) och jag fortsatte andas. Hade då ca 2-3 minuter mellan värkarna och de satt i ca en minut. De gjorde ONT, men inte lika ont som jag mindes det med Moa, så jag trodde att det skulle ta tid.


Onda värkar i bilen...

Det tog ca 20 min att köra Moa till min mamma (3 mil dit och så 3 mil tillbaka igen), A släppte av henne snabbt (jag satt kvar i bilen med värkar) och så for vi tillbaka till stan igen. Jag ringde förlossningen, och barnmorskan tyckte att vi skulle komma direkt. 15 minuter senare (kl 14:45) var vi på parkeringen utanför sjukhuset, och där kände jag hur det började trycka på...

Eftersom det var krystvärkar jag kände (!!) hade jag ingen lust att gå in genom stora entrén till sjukhuset, så vi gick runt hörnan och in till förlossningens "egna" entré. Fick massa värkar under vägen, då stannade vi och jag stod lutad mot A och drog i hans shorts så de höll på att åka ner, haha! Mellan värkarna kändes det som att jag var tvungen att halvspringa, för det tröck verkligen nedåt...

Väl uppe på förlossningen blev vi inslussade till ett undersökningsrum där vi fick träffa en jättegullig barnmorska som skulle vara med oss hela tiden. Jag fick lämna prover och ta en vikt och sedan ligga och göra en kurva. Där skulle jag ligga i en halvtimma, men efter 20 minuter kände jag bara att DET GÅR INTE, bebisen kommer SNART!! Hon undersökte mig och utbrast "Jadu, du är helt öppen! Vilket jobb du gjort!" Jag och A bara stirrade på varandra och skakade förvånat på huvudet. Vi förstod ingenting, vaddå helt öppen?! Utan någon bedövning alls??!! 6 mil i en bil?!! Men så kom en ny värk, och det var verkligen dags för att få komma till ett förlossningsrum...

Barnmorskan och A försökte få upp mig från britsen (hade värkar konstant nu), men fick en riktig monstervärk så jag var tvungen att lägga mig igen. Då sade barnmorskan att "okej, vi måste förbereda ett förlossningsrum som ligger närmre än det vi redan förberett, det här funkar inte..", och mellan två värkar halvsprang jag till det "nya" rummet, flög upp i sängen och sa att "nu måste jag få börja krysta"!! Då var klockan strax efter 15... Tog lite lustgas mellan krystvärkarna, men tyckte inte att den hjälpte ett dugg denna gång. Eftersom vattnet inte hade gått ännu så tog de hål på hinnan, den brast inte trots att jag krystade så det kom ut som i en ballong. Tydligen väldigt ovanligt, fick jag höra. Strax därefter fick jag en riktig supervärk, tog ett djupt andetag, och PANG så flög hon ut (ja, hon flög verkligen)... Vår andra dotter, Moas lillasyster, vårt andra lilla mirakel, ett nytt litet liv. En väldigt unik liten tjej som föddes med sk *segerhuva.

Jag är så tacksam för att jag fick uppleva en (väldigt) snabb förlossning (en timma efter att vi parkerat utanför sjukhuset var hon ute!) och att det denna gång faktiskt inte gjorde särskilt ont! Med Moa trodde jag verkligen att jag skulle dö, så detta var en baggis i jämförelse...

Den 2 juni 2011 kl 15:45 i vecka 40 (39+2) föddes lilla Liv!


*Segerhuva: När fosterhinnan inte spricker under förlossningen, kan barnet födas med hinnan intakt. Det kallas att "födas med segerhuva". Fosterhinnan är ofarlig och hinnan tas lätt bort av läkare eller barnmorska vid förlossningen. Under medeltiden och i vissa kulturer än i dag var segerhuva sett som ett gott tecken, ibland som ett skydd mot att drunkna, och man gjorde avtryck av fosterhinnan på ett papper och gav det som minne till barnet. Med modern medicin har artificiell spräckning av fosterhinnan blivit vanlig, och det är numer sällsynt att barn föds med segerhuva.